Waise och barnens dag.
Julafton för mig är, väntan, ljus, julgodis, gröt, rastlöshet, Waise, släkt, smygande runt granen, kalle anka, och mat i alldelse för mycket mängder.
Julen är egentligen underbar, man skrattar, roar sig med familjen, äter sjukt mycket god mat. Tittar på Kalle anka som man egentligen har undanlagt i en låda med tio olika VHS band som är inspelade från 90-talet. Jag kan replikerna utantill, enda tills man inser att varken Waise eller dom klippen man minns inte finns med i Kalle.
Det är då man får en smäll på käften och inser att man börjar bli äldre, jag önskar att jag kunde bara liten igen och sitta i pappas knä och öpnna paket. Men i år mina kära vänner så lägger jag över hedersplatsen till världens underbaraste lilla syster dotter Astrid.
Idag runt fem tiden får hon sitta i morfar (min pappas) knä och öppna paket, de är egentligen det som känns trist i år att jag inte få se henne ansikt uttryck när hon öppnar paketen.
Eller ännu bättre när hon inser att det inte finns några fler paket, och sedan springer morfar (min pappa) till sovrummet och säger att tomten var här och lämnade den personligt till honom för Astrid skulle ha den. Underbart, sista paketet är alltid bäst :)
Men jag har tur endå, jag har underbara vänner och en julmiddag tillsammans med jobbet att vänta mig ikväll. Så nu ska jag hoppa i lite kläder, sätta i ipoden och promenera bort till Rödkullen där Johanna jobbar. De är underbart väder ute och jag tänker njuta. GOD JUL ALLESAMMANS.
